But if I let you go
I will never know
What my life would be
Holding you close to me
Will I ever see
You smiling back at me
How will I know?
If I let you go...

TJAAAAAH!

Imorgon blir det älvsbyn med hojjna bruttan här nere som står bredvid mig på bilden

Hon i blondt!

Vi nöggeees ju vara med Simone och Jennelie, phett kul liksom!

Sen så har jag bestämt lite i mitt liv, jag behövde nog faktiskt "icke tanke tiden" igår... Och jag ska först bara berätta att jag ser allting som black and white. Och jag ska förklara vad jag menar med det, det är att om någonting bra händer under en dag för mig och jag är världens gladaste så händer alltid något otroligt dåligt därefter. Så jag har fobi för att ha TUR, jag skojar inte! Dirket någon säger "åh fan va tur du har" då rättar jag dom direkt och säger "jaa det var BRA att jag får det" och jag har försökt liksom sluta med det, men det är något jag verkligen hatar! Jag kan inte ha tur, jag får akta mig för att något alldeles för bra får hända. Samma gäller om jag längtar till något riktigt mycket, då blir jag antingen sjuk eller så blir det världens bråk och så får jag inte fara.

Så jag kan inte ha tur och jag får verkligen inte längta till något. Gissa vad det leder till?

Jo! Att jag blir en dyster person som stänger in sig i mitt rum.

Och då har jag nu kommit på the lösning; Varför ta allting såhär som jag gör det? Om något bra händer så ska jag ingenting låta gå under för det, jag fortsätter ha mitt humör på topp och fortsätter dagen som den kommer. Och skulle det då komma en vändpunkt eller motgång så tar jag det med ett leende och försöker se det positiva i det negativa.

Jag vet inte hur det kommer att gå, men jag får hoppas på att det funkar. För jag är så less att jag jämt måste tänka efter att jag inte får vara "FÖR" glad för då händer nått dåligt. Eller inte får "hoppas" eller "längta" för då går allt åt helvete.

Kalla mig sinnessjuk om det här. Men jag ska iaf försöka ändra på allt.