- Behöver du hjälp? Frågade killen bakom biljett kassan. Han hade långt hår som var uppsatt i en svans i nacken. Ögonen var trötta och hon förstod att han hade haft en tuff dag.

- Eh joo... jag ska till... London.

London? Vad tänkte hon med? Inte går det tåg till London härifrån.

- London? Sa killen och såg lika förvånad ut som hon själv när hon yttrat orden. Om du ska dit så borde du ta tåget till Stockholm och sen ta flyget in till London. Fortsatte han sen när han inte fick någon respons från henne.

- Okej, en biljett till Stockholm då. Hörde hon sig själv säga.

Killen fumlade med någonting på sin dator och sa sedan:

- Tåget avgår om en timme från perrong 5. Det blir 115 kronor enkel väg.

Hon la fram en tusenlapp och han höjde på ögonbrynen och såg fortfarande lika förvånad ut som när hon sagt att hon skulle till London.

- Haha ojdå! Det var mycket pengar, du har ingen 500 lapp? Frågade han och såg lite orolig ut.

- Nej. Måste jag ha det eller? Sa hon och gav honom en är-du-dum-i-huvudet blick.

- Eh nej absolut inte... han började se lite stressad ut och knapprade återigen in någonting på datorn.

Hon började bli otålig och hon gjorde inga försök att dölja det heller, hon suckade irriterat.

- Här sa han och sträckte fram en bunt med sedlar. 885 kr tillbaka.

- Tack, sa hon och tog emot bunten. Om en timme sa du?

- Ja sa han och log.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är nu man börjar gå in i ett nytt skede i livet. Man börjar upptäcka saker som man inte sett förut, det är nu livet börjar och allting börjar hända. Man börjar tänka på ett annat sätt och tar ett steg inåt i verkligheten.Det är även nu som alltin...

Jag börjar om här nu , blogg.se krånglar bara så inihelvete ! Ni får snart ett lite tanke inlägg som jag vill att ni kommenterar, då är ni supergulliga. PUSS ...

Jag byter blogg till www.jjbbe.blogg.se   Fortsätt följa där för där kommer berättelsen fortsätta ...

Här kommer fortsättningen på berättelsen; Melissa la sig på rygg och tittade upp på de självlysande stjärnorna i taket, hennes mamma hade köpt dom åt henne när hon fyllt 4 år. Hon kom ihåg hur glad hon hade blivit och hon hade gett henne en bams...

Jag har börjat på en berättelse, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Ska jag fortsätta? Här är den; - Du är patetisk Melissa! Du kan aldrig göra någonting rätt. Hennes pappa skrek så att spottet flög och träffade henne i ansiktet. Hon ...