Det är nu man börjar gå in i ett nytt skede i livet. Man börjar upptäcka saker som man inte sett förut, det är nu livet börjar och allting börjar hända. Man börjar tänka på ett annat sätt och tar ett steg inåt i verkligheten.
Det är även nu som allting blir dubbelt så jobbigt, problemen blir dubbelt så stora och känslorna blir allt starkare. En liten grej kan bli ett världsproblem på mindre än en minut. Föräldrarna duger inte som dom gjorde förut och man vet inte vart man har vännerna längre. Man jämnför sig med andra och ser alla fel och brister i sig själv, man bryr sig om varenda en runt omkring sig men man kan inte ta vara på sig själv & det sägs att när man älskar sig själv och accepterar sig själv så är man inte långt ifrån att älska alla andra och accepterar dom. Man väljer vännerna på måfå och hoppas på det bästa, mirakel kan ju faktiskt ske. När man har en nära vän så håller man sig till den och glömmer de andra vännerna man hade. Pojkvänner kommer in och man blir förblindad av kärleken, man är om sig och kring sig och det händer mycket som man inte har varit med om förut. Livet är en enda stor resa och det är inte en resa utan motgångar och trubbel. Nej det är en resa full med oväntade överraskningar som både kan vara bra och dåliga. Men det gäller att se det positiva i det negativa och göra något bra åt situationen. Se sakerna ur andra perspektiv och tänk efter en eller två gånger innan du handlar. Priset kan stå dig väldigt högt. Se allting som ett enda stort äventyr som du ska gå igenom, och ge inte upp. Det finns så mycket mer att se - på livets stora resa.

Copyright by Jasmine

Texten är skriven helt efter egna ord och det är förbjudet att kopiera.

Jag börjar om här nu , blogg.se krånglar bara så inihelvete !

Ni får snart ett lite tanke inlägg som jag vill att ni kommenterar, då är ni supergulliga.

PUSS

Jag byter blogg till www.jjbbe.blogg.se  

Fortsätt följa där för där kommer berättelsen fortsätta

- Behöver du hjälp? Frågade killen bakom biljett kassan. Han hade långt hår som var uppsatt i en svans i nacken. Ögonen var trötta och hon förstod att han hade haft en tuff dag.

- Eh joo... jag ska till... London.

London? Vad tänkte hon med? Inte går det tåg till London härifrån.

- London? Sa killen och såg lika förvånad ut som hon själv när hon yttrat orden. Om du ska dit så borde du ta tåget till Stockholm och sen ta flyget in till London. Fortsatte han sen när han inte fick någon respons från henne.

- Okej, en biljett till Stockholm då. Hörde hon sig själv säga.

Killen fumlade med någonting på sin dator och sa sedan:

- Tåget avgår om en timme från perrong 5. Det blir 115 kronor enkel väg.

Hon la fram en tusenlapp och han höjde på ögonbrynen och såg fortfarande lika förvånad ut som när hon sagt att hon skulle till London.

- Haha ojdå! Det var mycket pengar, du har ingen 500 lapp? Frågade han och såg lite orolig ut.

- Nej. Måste jag ha det eller? Sa hon och gav honom en är-du-dum-i-huvudet blick.

- Eh nej absolut inte... han började se lite stressad ut och knapprade återigen in någonting på datorn.

Hon började bli otålig och hon gjorde inga försök att dölja det heller, hon suckade irriterat.

- Här sa han och sträckte fram en bunt med sedlar. 885 kr tillbaka.

- Tack, sa hon och tog emot bunten. Om en timme sa du?

- Ja sa han och log.

Här kommer fortsättningen på berättelsen;

Melissa la sig på rygg och tittade upp på de självlysande stjärnorna i taket, hennes mamma hade köpt dom åt henne när hon fyllt 4 år. Hon kom ihåg hur glad hon hade blivit och hon hade gett henne en bamsekram som tack. Snart skulle hon fylla 15, hela tio år sedan mammas död.

Hon klev ur sängen och gick förbi hennes pappas kontor och in hallen, hon tog på sig jackan och försäkrade att hon hade pengarna med sig. Försiktigt öppnade hon ytterdörren och stängde den sakta bakom sig. När hon kommit ut började hon gå bort, bort från deras hus.

Ute var det kallt och mörkt, på hösten här i Solna var det alltid kallt och vintrarna kom oftast tidigt. Vintrarna var som hösten, kalla, mörka och ensamma. Hon fick en stark känsla av att hon ville bort härifrån, bort från pappa, bort från Stockholm och alla hemska minnen. Börja om på nytt, men vart skulle hon ta vägen?

Hon kände i fickan igen, 10 000 kr. Hon hade sparat varenda månadspeng sedan 7 år tillbaka, till en början visste hon inte vad hon skulle ha pengarna till, men hon visste att dom skulle komma till användning. Nu visste hon precis vad dom skulle gå till.

Kommer ännu mera om ni gillar det ;) Haha nä , men ska jag fortsätta?

ps. orkar inte rätta stavfel nu, gör det när hela är klar!  ds.

Jag har börjat på en berättelse, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Ska jag fortsätta?

Här är den;

- Du är patetisk Melissa! Du kan aldrig göra någonting rätt. Hennes pappa skrek så att spottet flög och träffade henne i ansiktet. Hon tog ett steg tillbaka och försökte hålla tillbaka tårarna.

Såhär var det alltid hemma hos familjen Hortlund. Hon gjorde ett försök till att försvara sig.

- Men jag... det var inte meningen... jag glömde bort tiden.

Ilskan steg i hennes pappa.

- Vadå glömde?! Är det en ursäkt? Du är en timma sen!

Melissa kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

- Förlåt, jag...

Svaret kom som ett slag mot kinden. Hon skrek till, slaget sved och tårarna som rann mot den varma kinden kändes kalla.

- Gå här ifrån! Jag vill inte se dig.

Melissa gick upp på sitt rum och la sig gråtandes på sängen. Hon kunde höra sin pappa slå igen dörren till sitt kontor och det välbekanta knapprandet från tangentbordet fyllde huset.

Såhär var det alltid, sedan hennes mamma dog när hon var 6 år så har hennes pappa alltid varit annorlunda. Han var mer tillbakadragen och när hon väl sa något fick hon antingen slag eller kränkande ord tillbaka. Det var ingen som visste om det, och ingen skulle få veta det heller. På skolan är allt som vanligt, och ingen har frågat om hennes blåmärken som hon har lite här och där och tur var väl det.

Hon har många gånger funderat på att gå och prata med skolkuratorn men hon vill helst inte se hennes pappas min när hon kommer hem senare från skolan.

Idag var en sådan dag, hon hade gått hem till Viktor efter skolan och hans mamma hade bjudit in henne på middag. Den trevliga matstunden hade fått henne att glömma bort sin tid och hon kom hem en hel timme för sent.

Även fast det bara var en timme så var det nog för hennes pappa.

Värd en fortsättning eller vad?

Jag har gjort om lite på bloggen , vad tycker ni?

I'm too proud to lose

I will never know

Hahahahahahah, jag suger på det här med pengar. Men nu har jag bjudit typ alla jag känner på en massa, så fick 500 kr i fredags och nu har jag 123 kr, och ska få 90 av mamma , så typ 213 kr har jag kvar och 100 går till mobilen sen.

Jag SUGER helt ärligt, nästa gång jag får 500 spänn ska jag ladda mobilen sen ge resten till mamma så får hon ge mig pengar utav det när jag behöver det. På så sätt lär jag mig!

Är gryyyymt besviken på mig själv nu, men ska bättra mig! VERKLIGEN!

KRAAAM

Du har:

[x] nagellack

[x] en mp3

[x] tv i rummet

[x] spegel i alla rum

[x] en mobil i rummet

[  ] egen lägenhet

Summa:

Du använder dagligen:

[x] dyr parfym

[x] body lotion

[x] nagelkräm

[x] puder

[x] läppglans

[  ] solpuder

[x] mascara

[x] fön/platt-/lock-tång

Summa: 7

Du ser på:

[  ] house

[  ] advokaterna 

[x] heroes

[  ] miss marple

[x] överlevarna

[x] ghost whisperer

[x] idol

Summa: 4

Du har sett:

[  ] good luck chuck

[  ] the grudge

[  ] titanic

[  ] moulin rouge

[x] high school musical

[x] high school musical 2

[x] epic movie

[  ] låt den rätte komma in

[x] twilight

[x] bring it on

[x] freaky friday

[x] legally blonde

[x] Forrest Gump

[  ] The shining

[  ] The Final Destination

Summa: 8

Du säger ofta:

[x] whatever.

[x] oh my god!

[x] crap

[x] cutie

[x] fuck

[x] noo ?

[x] allvar ?

Summa:

1-22 = Ghettokid

23-29 = Normal

30-37 = Bortskämd unge

38-49 = Överklass-snobb

Tjah!

Är hemma från älvsbyn nu, vi har haft kul och flummat mycket! Jag känner mig dock mycket friskare nu och det betyder skolan imorgon!

Det känns skönt, då slipper jag hamna efter. Ni får lite bilder och så!

PUSS

Haha på ego bilden på mig så satt det en kille bakom mig som typ poseade med mig ;) HHAHAAH fatta vad jag och carro garvade åt det, de var liksom inte meningen han skulle hamna med ;D

But if I let you go
I will never know
What my life would be
Holding you close to me
Will I ever see
You smiling back at me
How will I know?
If I let you go...

TJAAAAAH!

Imorgon blir det älvsbyn med hojjna bruttan här nere som står bredvid mig på bilden

Hon i blondt!

Vi nöggeees ju vara med Simone och Jennelie, phett kul liksom!

Sen så har jag bestämt lite i mitt liv, jag behövde nog faktiskt "icke tanke tiden" igår... Och jag ska först bara berätta att jag ser allting som black and white. Och jag ska förklara vad jag menar med det, det är att om någonting bra händer under en dag för mig och jag är världens gladaste så händer alltid något otroligt dåligt därefter. Så jag har fobi för att ha TUR, jag skojar inte! Dirket någon säger "åh fan va tur du har" då rättar jag dom direkt och säger "jaa det var BRA att jag får det" och jag har försökt liksom sluta med det, men det är något jag verkligen hatar! Jag kan inte ha tur, jag får akta mig för att något alldeles för bra får hända. Samma gäller om jag längtar till något riktigt mycket, då blir jag antingen sjuk eller så blir det världens bråk och så får jag inte fara.

Så jag kan inte ha tur och jag får verkligen inte längta till något. Gissa vad det leder till?

Jo! Att jag blir en dyster person som stänger in sig i mitt rum.

Och då har jag nu kommit på the lösning; Varför ta allting såhär som jag gör det? Om något bra händer så ska jag ingenting låta gå under för det, jag fortsätter ha mitt humör på topp och fortsätter dagen som den kommer. Och skulle det då komma en vändpunkt eller motgång så tar jag det med ett leende och försöker se det positiva i det negativa.

Jag vet inte hur det kommer att gå, men jag får hoppas på att det funkar. För jag är så less att jag jämt måste tänka efter att jag inte får vara "FÖR" glad för då händer nått dåligt. Eller inte får "hoppas" eller "längta" för då går allt åt helvete.

Kalla mig sinnessjuk om det här. Men jag ska iaf försöka ändra på allt.

Blev lite mysssshe hemma så jag tog cykeln ut för att rensa tankarna. Problemet var bara att jag inte vet hur man tänker

Aja, helt ärligt så satt jag bara på en sten och tänkte på - ingenting alls. Helt seriöst! JAG HADE INGENTING I TANKARNA. Kan ni fatta?

Grymt skönt var det iaf, att få sitta och njuta av tystnaden och bara vara helt själv.

Såhär såg det ut;

Mysigt huh?  

Svar till  MosterAnna: Nej det är verkligen inget fel med att vara med släkten! Var mest allmänt irriterad då och skulle jätte gärna annars följa, men hade liksom värsta planerna och hade sett fram emot det jätte mycket  Annars hade jag självklart följt med!

Och som svar om matten, så uppskattar jag verkligen att du kan hjälpa mig i matten! Det är en otroligt lättnad

Aja, jag tror jag har fått med allting?

Ska sova nu! Godnatt

Tjoho!

Idag fick vi veta vilka grupper och vart vi skulle på konfan, jag hamnade i första gruppen till Göteborg.

Carro hamnade i andra, men då ringde Isso och frågade vilken grupp jag hamnade i och så, och hon hamnade i andra men ville vara i första. Men hon känner ledaren och ska ta kontakt med henne så att jag och isso får byta!

Nicenice

Aja.

Hejdå!